Parisliv

Ännu ett steg närmare...

2010-02-03T13:04:00.004+01:00

Nu har Skatteverket läst och godkänt franska ambassadens hindersprövningsintyg! Jag mottog idag samtal från vår handläggare. Ett steg närmare vigseln alltså. Det vi fick från ambassaden var på franska, men Skatten fixade franskkunnig personal. Det tycker jag är fantastiskt.

Nu återstår enbart att vi går dit och identifierar oss. Planerar att göra det imorgon. Det är nämligen första vardagen som V är på plats i Stockholm.

Avisering av ej inkommen HP till förrättare i Stockholms stads vigseltjänst

2010-01-31T17:33:00.002+01:00

Brev till vår vigselförrättare som i ett mejl undrar hur det går med vår hindersprövning:

Hej ****,
I fredags kom äntligen "Certificat de capacité à mariage" från ambassaden. Jag ska ikväll skanna in detta papper och skicka till Skatteverket. Enligt vår handläggare ska vi då kunna hämta ut allting på torsdag den 4 februari. Det betyder att Stadshuset kommer att ha våra intyg till handa på fredag den 5 februari, det vill säga en vecka före vigseln, vilket tydligen är inom accepterad tidsfrist. Inte en dag för tidigt...

Jag håller nu bara tummarna för att certifikatet från ambassaden utan problem godkänns för syftet.

Om du har franska översättningen på vigselorden så att du enkelt kan skicka via mejl, vore det välkommet så ska jag vid tillfälle visa det för Vincent. I annat fall kanske du kan ta det med till vårt möte den 9 februari, så kan vi läsa det tillsammans då. Vi funderar på om du även skulle kunna tänka dig att säga några välkomnande ord i början av ceremonin. Kanske går det att nämna något om Spegelsalens historia som ju har en stark fransk koppling, men det kan vi prata mer om när vi ses.

Hoppas att resan till Indien var lyckad!

Hjärtliga hälsningar,

Erika Ahlqvist

Det borde vara lugnt

2010-01-27T22:51:00.003+01:00

Pratade med Monsieur handläggare på Franska ambassaden igår och han försäkrade att det vi ska få är ett civilståndsintyg och mer därtill.

Trum, trum, väntar på ett kuvert på dörrmattan mot slutet av veckan.

Nervöst, nervöst...

2010-01-26T11:35:00.003+01:00

Fortfarande inte fått något från franska ambassaden. Jag som trodde att vi skulle få det igår och därmed kunna kolla att det verkligen är ett civilståndsintyg de fixar till oss. Vet de verkligen om vad skatteverket behöver för att göra en hindersprövning? Tänk om de vi får är något annat som inte är tillräckligt för Skatten.

Nervöst, nervöst...

Godkända av franska staten

2010-01-25T11:29:00.002+01:00

Nu har vi fått ett intyg från kommunalhuset i 15:e arrondissemanget i Paris att vi får gifta oss.

Detta har de avgjort genom att under tio på varandra följande dagar affischerat om vårt kommande giftemål. Då inga invändningar inkommit under denna tid är vi numera godkända!

Nästa steg är att Franska ambassaden ska förse oss med ett civilståndsintyg. Jag gissar att det blir ett intyg som grundar sig på 15:e arrondissemangets intyg. Eller?

Handläggaren på Skatteverket ringde idag. Hon hade fått vår hindersprövningsansökan och tjänstvilligt ringde hon nu för att tala om hur vi kunde göra för att hinna till det tilltänkta datumet. En nyskanning av Vincents eu-id-kort ville hon ha eftersom den först varit för mörk och så detta civilståndsintyg. Hoppas, hoppas att detta är vad franska ambassaden ger oss. Fick också veta att man egentligen skulle ha lämnat in liksom hämtat ut ansökan personligen. När jag berättade att vi tidigare fått besked om att personlig närvaro vid uthämtning räckte och att blivande maken inte skulle befinna sig i Sverige förrän vid uthämtning erbjöd hon sig flexibelt nog att vi vid uthämtning bad personalen ringa upp henne så kunde hon göra klart hindersprövningen på studs. Fantastiskt, vilken service!

Svensk-fransk hindersprövning... eller hinderbana?

2010-01-14T21:37:00.004+01:00

Nu är det inte mer än någon månad kvar tills vi ska gifta oss och jag har precis fått reda på att Stockholms stadshus helst vill ha pappren klara en månad före vigseldatum. Inte är våra papper klara så här tidigt...

Så här har gången varit hittills:
1. Vi träffade en jurist i Stockholm i slutet på november. Detta ledde inte någon större vart förutom att vi fick lite bättre insyn i de svenska äktenskapslagarna och att vi förstod att om vi inte skriver under något särskilt kontrakt kommer vårt avtal att styras av det land vi väljer att bo i. Om vi skulle flytta till ett annat land, ändras också lagarna mellan oss. (Detta tycks faktiskt även gälla svenska par som flyttar utomlands. Jag undrar om inte många är lyckligt ovetandes om det.)
2. Vi träffade en jurist i Paris i mitten på december som ordnade fram ett av de fyra franska standardavtalen för giftermål som vi då skrev på.
3. Vi skickade en hög med papper till franska ambassaden i Stockholm utifrån deras instruktioner. Det innehöll: ett av oss båda ifyllt formulär, passkopior, födelsebevis för Vincent, utdrag ur födelseboken för mig (från http://www.statensarkiv.se) samt det franska giftermålsavtalet, vilket förstås är frivilligt. Något mer? Hm, jag tror det var allt.

Och där är vi nu... Vi har fått bekräftat att vår ansökan är komplett, men vi vet inte när vi får svar.

Gången som återstår (åtminstone enligt hur jag har förstått det) är:
4. Vi skickar ansökan om hindersprövning samt namnändring till Skatteverket tillsammans med det papper som vi får från franska ambassaden. Detta bör vara någon form av civilståndsintyg för Vincent, vilket Skatteverket annars inte har möjlighet att kontrollera.
5. Vi hämtar personligen ut hindersprövningen och vigselintyget på Skatteverkets kontor och Vincent därigenom styrker då sin identitet. Detta är ett krav om en eller båda inte är folkbokförd eller bor i Sverige. (Men vänta nu, hur hämtar man ut om man inte bor här?... Sug på den ni!)
6. Vi skickar pappren till Stadshuset i Stockholm och vår vigselförrättare hämtar ut dem inför den stora dagen.

Så är det kört nu då, när vi inte har papprena klara en månad före vigsel? Helt uppriktigt kommer vi att ha svårt att hämta ut något från Skatteverket ända fram till en dryg vecka före vigseln. Först då kommer nämligen brudgummen att vara på plats i landet.

Tja, vad ska man göra? Vi får hoppas att vi hittat en hyvens vigselförrättare som kan konsten att se igenom fingrarna för vissa regler.

Vilken sort?

2009-10-28T10:03:00.003+01:00

Min kusin från Umeå hörde av sig med gratulationer genom ett meddelande på Facebook. Han undrade om vi hade gjort ultraljudsundersökningen än och fått veta om det skulle bli en svensk eller en fransman.

Jag hade faktiskt inte tänkt på det tidigare - det blir ju faktiskt inte en helt och hållet svensk unge. Närmare bestämt blir det ju lika mycket av varje sort! Tänk, jag ska faktiskt föda halvfranskt!

En klick Paris i Oslo

2009-10-22T14:28:00.004+02:00

När jag nu tillbringar mina arbetsveckor i Oslo har jag fått turen att upptäcka "Brasserie France" på Øvre Slottsgsgate inte långt från centralstationen. Det är som en klick Paris mitt i ett kallt höstoslo. Lokalen immiterar väl ett typiskt kvartersbrasseri i Paris och menyn är två-språkig med franska som första alternativ och norska i kursiv och något mindre typsnitt.

Den kvällen som jag gick dit var jag på egen hand och ville äta gott och sunt och inte känna mig uttittad för att jag åt ensam på restaurang. Det fungerade alldeles utmärkt på Brasserie France och dessutom kunde jag drömma mig bort och känna mig lite närmare min fransos.

Jag behöver kanske inte tillägga att priset för min middag nog var det enda som inte var speciellt franskt. Och så kanske servicen också. Parisiska brasseriegarconer kan man ju få skrämselhicka av. På Brasseri France i Oslo är personalen precis som i Paris klädd i svartvita kyparkostymer, men bemöter sina gäster med nordisk vänlighet och lugn. Inte helt fel!

Fransmän och annonser

2009-04-06T16:45:00.004+02:00

Idag när jag som vanligt surfade in på Le Monde, låg en helsidesannons som täckte upp hela övre delen av webbbrowsern. Överst kom tidningens logga med datum, ämnesområden osv. Därefter denna gigantiska annons som dessutom var animerad. Det tog mig ett tag att se att det var just en annons och ingen nyhet och jag fick då lov att skrolla ner en god tid för att kunna ta del av nyhetsrubrikerna.

Detta är inte första gången som jag ser en av Frankrikes största nyhetstidningar översvämmas av annonstrams. Härom dagen var hela sidan omgiven av små tecknade figurer på röd bakgrund. Det såg ut som jag surfade på en ren nöjessajt och det var en omöjlighet att få något som helst grafiskt sammanhang. Snacka om att sälja ut sig till max!

Kan det här verkligen vara särskilt smart utifrån ett kundperspektiv? Hos mig som läsare skapar det irritation och förvirring. Och annonsen i sig känns som en inkräktare till min personliga relation till Le Monde. Är det verkligen meningen att man ska tycka att nätupplagan av en morgontidning ska kännas råddig?

Det finns otvivelaktligen en gräns för hur mycket annonser en tidning kan publicera utan att tappa läsares förtroende och intresse. Men är denna gräns fast eller flytande? Hur såg det ut med annonser i dagstidningar för säg 30 år sedan? Kanske är det så att vi konsumenter är på väg att vänja oss och acceptera mer och mer reklaminslag. Kanske är det på den punkten längre gånget i Frankrike.

Fransk biskop sprider okunskap om kondomer och HIV

2009-03-27T12:09:00.007+01:00

Biskopen i franska Orléans har nu uttalat sig i kölvattnet efter påvens fördömande av kondom och sagt att kondom inte skyddar mot HIV. "Precis som cigarrettpaket markeras med "Fara" borde vi även märka kondomförpackningar "Ofullständig skydd". Det är allmänt känt och dessutom vetenskapligt visat att HIV-viruset är betydligt mindre än spermien. Det bevisar att kondomen inte är ett hundraprocentigt skydd mot HIV" sa han och lät därmed påskina att latex skulle släppa igenom viruspartiklarna.

Den franska vetenskapseliten var dock inte sen att ge svar på tal och dementera uttalandet samt att understryka att kondom är ett fullgott skydd mot viruset och att detta sedan länge varit vetenskapligt styrkt.

Det är inte första gången den katolska kyrkan i Frankrike far med osanning gällande kondom och HIV. Enligt France Info kom senaste uttalandet från kardinal Trujillo som jämförde kondom med att spela rysk roulette och påstod att vissa studier visar att kondomen har 15-20% genomsläpplighet för HIV.

PS: Dagen efter uttalandet tog biskopen tillbaka vad han sagt.

Canneléer - mmmh

2009-03-07T18:46:00.003+01:00

Härom dagen när fästmannen kommit hem med en moule dvs form för canneléer kändes steget plötsligt inte långt till att själv prova att tillverka dessa krämiga och saftiga bakverk som jag hittills bara ätit på restaurang.

Jag surfade fram ett recept på nätet. Det stod "Den som inte respekterar regeln att vispa samman smeten kvällen före, går mot ett säkert misslyckande." Tänk att till och med en ägg- och mjölkbaserad kaka inte ens ska kunna slängas ihop i ett huj i det franska köket, tänkte jag. Men med bra planering går ju det mesta så smeten blev tillredd i hushållsmaskin 20 timmar före gräddning.

Här kommer resultatet (se bild). Utav de i receptet överblivna äggvitorna gjorde jag med lite vispgrädde och en halv apelsin en lätt apelsinmousse som väger upp den lite mastiga cannelén. Syrligenheten i moussen bryter fint av vanilj- och kolasmaken i kakan.

Nästa gång skulle jag gärna smörja med mer lättsaltat eller helt osaltat smör för att inte få så jättetydligt sälta på ytan. Salt i smöret är ju dessutom mer ovanligt i Frankrike än i Sverige.

Mitt emellan Frankrike och Sverige - kulturskillnaderna som slår

2008-11-07T18:43:00.004+01:00

Så var man tillbaka i Stockholm och Sverige efter två år i Paris! Så här första veckan slås man av skillnader mellan länderna och insikter om sitt eget hemland.

I Sverige är reklamaffischerna lättlästa och designade. Det finns plats för långa nordiska ben på Stockholms tunnelbana även när man sitter innerst i fyrkanterna. Cheferna har inte egna rum utan sitter ute mitt i kontorslandskapet. Man svarar med förnamn och efternamn när det ringer i telefonen. I Frankrike säger man helt enkelt bara Allo. När man i Sverige efter kort eller lång trogen tjänst slutar för att gå vidare till ett annat företag, bekostar företaget en avskedspresent. På mataffären finns gott om plats vid kassan för att packa i varorna i sin påse. Och så detta eviga småpratande med kollegor och butiksexpiditer. Glada leenden och inställsamhet eller rent av vänlighet var man än kommer. Den känns dessutom äkta. Kanske är det ett storstadsfenomen, men i Paris är det ingen som ägnar en så många ord åt gången.

Man slår på TVn och det pratas engelska. Ingen dubbning här inte. Deckarserier är brittiska och filmer amerikanska. Jag har nog inte tänkt på det tidigare men i Sverige är man faktiskt väldigt anglofil. Förutom när det gäller maten och det är ju förstås en väldig tur.

Några franska vänner till mig var på semester i Stockholm i somras. De var mycket imponerade av vad som erbjöds på restauranger. Någonstans hade det föreställt sig en matkultur i stil med den tyska eller kanske holländska. Det är sant att vi har god klass på maten här i Skandinavien. Bocus kockpris (Bocus d'Or) har kammats hem av skandinaver ett antal gånger.

I väntan på att min fransos ska komma flygande till Arlanda har jag varit och handlat en härlig blandning av svenska och franska råvaror. På Södermalms delikatesser hittade jag ett par av mina favoritostar: Comté och Morbier. Men hur fasen kommer det sig att morbiern är godare i Sverige än i Frankrike? Det är inte första gången jag tyckt det.

Pot de départ

2008-10-25T18:58:00.004+02:00

I torsdags hade jag min pot de départ, dvs motsvarande avslutningsfika. Då fikatraditionerna ännu inte nått franskens land, är traditionen istället en sammankomst lunchtid där man tillsammans dricker en pot, alltså ett glas, typ en drink före lunchen, givetvis med diverse tilltugg, vilka kan vara mer eller mindre generösa beroende på hur länge man jobbat på stället. Chips och jordnötter funkar i nödfall, men jag kunde förstås inte låta bli att göra ett gäng tapenadcigarrer med chevresås och två sorters pajer som jag skar i små tilltuggsbitar. Det blev alldeles perfekt. Tapenadsnurrorna var mycket poppis även om de väckte en viss förvåning då de kanske hade väntat sig något mer typiskt svenskt (?).

Enligt mina tidigare erfarenheter förkommer ganska ofta att alkohol serveras under en pot. Allt från cider till rom, men det senare var kanske ett undantag då killen var på väg till Martinique. Min chef sa dock åt mig att inte ta med någon stark alkoholdryck. Med stark menades även vin, så jag handlade joser och svagcider, och glömde snart Beaujolain somlåg och väntade hemma i vinkällaren. Ryktet gör gällande att folk råkat illa ut efter att efteråt ha tagit bilen till eftermiddagsmötet i vilket fall företaget blivit ansvarigt för olyckan. Någon gång har jag sett i inbjudningsmejlet till en företagsfest förlagd till kvällen en vädjan till folk att inte ta bilen tillbaka hem efteråt. Jag har en viss känsla av att fransmän är lite mindre noggranna med att inte dricka om de har planer på att köra hem. Regeln är två glas vin. Då klarar man en kontroll. I Sverige brukar man nog tala om ett glas vin, men å andra sidan är franska vinglas mindre än svenska.

Nåväl, jag hade skickat ut en outlook-inbjudan till ett trettiotal personer. Tjugo till tjugofem dök. Till en pot de départ samlar folk ihop till en present. Inga företagspengar utan var och ens privata plånböcker! Det hade även skett nu. Jag fick ett halsband och ett boulespel för inomhusbruk. Min chef hade tänkt att ett riktigt boulespel skulle väga för tungt till flyget. Efter mitt deltagande i sommaren bouleturnering har jag blivit känd för att ständigt flytta den lilla bollen, le cochonnet, med mina klot. Detta trick är fullt tillåtet men ändå lite upprörande för motsatta laget om det leder till tvära kast i vem som leder. Hur som helst var nog boulespelet är nödvändig present och det blir en trevlig souvenir för mitt år på FT:s SI Client i Guyancourt.

Jag höll ett kort tacktal där jag försökte överrösta någon som inte hade fattat att man skulle hålla klaffen en liten stund och sedan sjöng jag en snapssång på allmän begäran. Det blev stor succé. Jag kände mig djupt rörd av allas visade uppskattning och de fina presenterna. France telecom är ett företag där man lätt blir en del av gänget och där personlig kontakt skattas högt. Min chef såg till och med smått tårögd ut när vi skulle ta avsked i går kväll. Det var för mig över förväntan efter 11 månader långt uppdrag.

Saknaden efter att få vara svenskan, la suèdoise

2008-10-09T20:25:00.004+02:00

Nu när det börjar dra ihop sig till återfärd till Stockholm börjar jag oundvikligt att tänka på vad jag kommer att sakna här i från Paris. Självklart ligger det nära till hands att tänka på mat och dryck som:

confit de canard på kvarterets bistrot
att gå på creperi och beställa in en complete med fransk äppelcider att girigt gulpa i sig
att äta glass med de fantastiska fransk karamellfrasvåfflorna i miniformat
att avnjuta en ugnsvarm chokladkaka med pistagemitt på kvarterskrogen
att äta snabbköpets kastanjemousse till efterrätt
ostarna förstås!
med mera, med mera...

Det mesta går nog att få tag på i Sverige. ICA Aptiten säljer ju ostar från alla världens hörn. Det finns minst två riktigt franska creperier i Stockholm. Inte långt ifrån min lägenhet finns en fransk delikatessbutik som säljer confit de canard.

Sedan finns det andra saker som är svårare att få med sig till Sverige. Till exempel det här med att vara svenskan - la suèdoise. Jag kommer förstås fortsätta att vara svensk, ingenting kommer att ändra på det, i synnerhet nu när jag ska börja bo i Sverige igen. Skillnaden är dock att jag nu kommer vara en person, som vilken som helst, en svenska bland många svenskor och alltså inte svenskan. I Frankrike har jag blivit tjejen som talar franska med aningsbar brytning, som är lång och blond (med viss påbättring) och som därför syns och uppmärksammas vart hon än går. "Det här är Erika - hon är suèdoise." "Jaha, är du från Sverige - det var roligt att höra!"

Till saken hör att i Frankrike är svenskar och Sverige uppskattat. De som varit i Sverige skyndar sig att berätta hur fantastiskt det var. De som inte varit där drömmer om att åka dit. Det är ett gott samhälle med överflöd av vacker natur. Det enda som inger skräck är kylan och vintermörkret. Och att det nog är dyrt, är det inte? Eller är det kanske Norge, det?

Jag var i början tveksam till att bli betraktad som utlänning. Jag kände mig liksom utanför och uttittad. Nu börjar jag inse att det finns en andra sida av myntet: den uppmärksamhet jag får här är faktiskt rätt trevlig och den hjälper mig att knyta kontakter. Tveklöst kommer jag att sakna att vara la suèdoise.

Nåväl, ibland blir situation något bizarr också, som härom dagen till exempel. Jag hade på morgon tagit på mig fula och stora joggingskor, i stor kontrast till mina annars nätta ballerinor. Jag kände för att skynda iväg till tåget i något riktigt bekvämt och dessutom hade jag tänkt mig en joggingtur på lunchen. När jag senare på dagen återkom till kontoret från joggingturen, kom det fram en snubbe som jag aldrig i hela mitt liv sett och sa: "Jaså, nu förstår jag varför du hade andra skor på dig på tåget i morse."

Jag hade aldrig ens pratat med honom förut och ändå var det som om han sett mig varje dag. Jag tycks synas vart jag än går.

När jag nu är inne på uppmärksamhet från fransmän måste jag också berätta om min klänning. Vi kallar den raggarklänningen. Det är lustigt, men när jag iklädd denna går ensam i Paris, stannar grabbar och visslar, och bilar tutar. Kvinnor ser uppskattande på mig och män synar från topp till tå. Det händer garanterat och ofelbart varje gång jag har den på mig. Undrar ni kanske hur den ser ut? Bajsbrun och i bomull, täcker alla väsentliga kroppsdelar med råge. Jag köpte den på HM och kunde verkligen inte ana att den skulle göra sådan succé.

Bon anniversaire, Erika!

2008-09-17T09:42:00.007+02:00

Okej, jag glömde äppelkakan som jag bakat till jobbet hemma, men födelsedagen blev verkligen inte till någon besvikelse trots att jag firade den i Frankrike i år.

Är det svenskt att ge presenterna på morgonen? Eller är det bara jag som är van att det ska vara så? Inte undra på att det blev lite kulturkrock när min fransman "bara" ordnade med croissant-frukost (lika med finfrukost hos oss) utan några paket. Jag som hade tänkt på presenter det sista jag gjorde innan jag somnade! Nu skulle jag behöva vänta ända till kvällen.

Nåväl, alla sms och mejl från svenska vänner och familjen muntrade i alla fall upp under dagen. När jag kom hem från jobbet hade det kommit ett paket på posten och älsklingen väntade med prestenter och blommor. Roligt! Sen vid klockan åtta kom svärfamiljen förstås och det blev champagne och mer paket! När l'apéro avklarats gick vi till den vanliga middagsrestaurangen i kvarteret intill. Dagen till ära bjöd restaurangen på efterrättstårta! Vilken fest!

FRA-lagen nu omskriven i Frankrike

2008-08-01T11:43:00.005+02:00

I förrgår skrev Le Monde om FRA-lagen eller Lex Orwell som den inte helt oväntat omnämns. "Svenskarna mobiliserar sig mot "Lex Orwell", lagen om elektronisk avlyssning" lyder rubriken.

Depuis la fin juin, des manifestations ont rassemblé plusieurs milliers de personnes à travers le pays ... Vet inte om det stämmer att många tusen personer samlats för att protestera mot lagen sedan slutet på juni? Men att flera liberala politiker motsatt sig lagen konstateras i alla fall samt att den ska ändras till hösten. Birgitta Ohlsson citeras: "Det viktigaste är att lagen om massavlyssning av Sveriges befolkning överges,..."

Bland kommentarerna till artikeln utbrister någon att äntligen figurerar ett av de annars så till synes fläckfria nordiska länderna som ett dåligt exempel. I Frankrike förekommer Sverige eller mer allmänt "la scandinavie" väldigt ofta som politisk och social förebild.

Hela Frankrike pratar om Ingrid Betancourts frigivning

2008-07-03T13:55:00.005+02:00

Idag är det stora samtalsämnet i Frankrike naturligtvis att Ingrid Betancourt är fri (Svd, wikipedia). Efter 6 år och 4 månader lyckades colombiska soldater infiltrera sig i FARC och frita denna fransk-colombiska politiker tillsammans med andra gisslan.

Hela morgonsändningen (Telematin) dominerades av diskussioner och bilder på Ingrid Betancourt. Morgontidningarna bar henne på förstasidan och på lunchen pratades det både till höger och till vänster om detta. Det första min kollega gjorde när han kom imorse var att påpeka detta med Ingrid Betancourts frigivning.

Fransmännen är i allmänhet överrösta med dåliga nyheter om höjda bensinpriser, global uppvärmning som eskalerar och ålderspensionen som blir allt mer osäker. Det finns ett budskap om att vi skulle vara nära jordens undergång. Historien om Ingrid Betancourts fångenskap har under en längre tid matat fransk media och eskalerades i höstas när bilder på en mager och hepatitsjuk Ingrid kommit ut. För en gångs skull verkar det ha blivit "happy ending". Det finns en känsla av lättnad vilket i det annars olyckstyngda mediaflödet inte känns helt ovälkommet.

Kanske var det inte helt politiskt korrekt för nuvarande regering att hon under sitt tacktal till Frankrike endast i förbigående nämnde president Sarkozys insatser, men sedan främst vände sig till sin som hon sade "vän" och före detta premiärminister Dominique de Villepin (2002-2007). Icke desto mindre är franska media inte sen att lyfta fram att president Sarkozys under det gångna första regeringsåret haft som ambition att prioritera frågan. Om frigivningen verkligen är honom till tack får vi kanske aldrig veta.

Mer om att skaffa sig ett franskt socialförsäkringsnummer II

2008-06-25T16:51:00.005+02:00

När jag härom dagen fick mitt pensionsbesked efter det första i Frankrike intjänade året upptäckte jag något oväntat: bland personuppgifterna fanns ... mitt franska socialförsäkringsnummer.

Jag håller som bekant för vissa på att ställa samman min ansökan för att få detta nummer som i Sverige typ motsvarar ett personnummer. Snopet fick jag alltså nu se att jag någonstans i rullorna redan har ett. Jag misstänker att detta är ett sådant preliminärt och att det fortfarande återstår mig att ansöka om det riktiga. Att kolla upp dock...

I vilket skede man givit mig det vet jag dock inte.

För dem som missat finns här mitt första och mitt andra inlägg i detta ämne.

Midsommarafton sökes

2008-06-16T22:51:00.002+02:00

Sökes: midsommarfirande
När: efter jobbet fredagen den 20 juni 2008
Vad: picknick, grillkväll, kajakutflykt eller nåt annat trevligt typiskt svenskt
Var: Paris
Finnes: strandsatt gräsänka (dock bara till lördagen, men ändå!)

Beskrivning:
Äh, det hade varit roligt att hitta på något på fredag kväll även om jag kommer att jobba hela dagen. Svenska kulturhuset i Paris har faktiskt ett midsommarfirande men det drar klokt nog inte igång förrän på lördag eftermiddag för här är det ju ingen som är ledig på fredag. Tänkte annars att det kanske fanns några svenskgalna fransmän som hade något på g på forumet, men rien trouvé.

Om inte annat kan man ju alltid bulla upp med några burkar matjes från Affären. Och tulla lite på sommarsnapsen som vi köpte på ikea förra året. Eller också kan jag baka macaroner. Mmm.

Mer om att skaffa sig ett franskt socialförsäkringsnummer

2008-06-13T14:52:00.004+02:00

Idag kom jag fram på hjälplinjen till Assurance Maladie. Jag fick en lista på vad som skulle behövas för att ansöka om att få ett franskt socialförsäkringsnummer:

papperskopia av en id-handling
papperskopia av mitt första lönebesked
uppgifter om bankkonto
födelsebevis (innehållande föräldrarnas namn)
papperskopia av la declaration unique d'embauche som lär vara en handling som arbetsgivaren ska erhålla. Det är dock inte anställningskontraktet. Jag undrar om det motsvarar bevisningen att det inte är mina föräldrar som anställt mig som Ola pratade om.

Tjejen som jag pratade med trodde att födelsebevis på engelska skulle gå bra.

Jag har beställt Utdrag ur folkbokföringsregistret som Hanna tipsade om som jag hoppas ska motsvara uppgifterna i ett födelsebevis.

Väntetiden för att få ett provisoriskt nummer uppgår till ringa 5-6 veckor.

Grattis Sverige!!!

2008-06-06T13:08:00.004+02:00

Grattis Sverige på nationaldagen!

Om jag hade varit arbetande i Sverige, skulle jag haft en tredagarshelg nu. Fast man får väl säga att det vägs upp av alla långhelger som blir i maj (1 och 8 maj).

Vi firar i alla fall ikväll med restaurangbesök på Bistrot Landais och fördrink hemma hos oss med flaggirlanger och blagula servietter. Jag har varit och provianterat på Affären. Svärföräldrarna är mycket entusiastiska över denna tillställning till mitt kära fosterlands ära och det känns ju förstås väldigt smickrande.

Ursprungsidén var att gå till en svensk restaurang här i Paris. En gång i tiden fanns de svenska restaurangerna Gustavia och Café des lettres, men efter lite internetande och ett telefonsamtal fick jag klart för mig att Gustavia stängdes för några år sedan (väl innan min tid här tog sin början) och att Café des lettres ersatts av en restaurang med samma namn, men med fransk meny. Jag har inte helt gett upp än för det lär finnas någon typ av svensk restaurang kvar. Kan det ha varit vid svenska kulturcentret?

Om pappersarbete i Frankrike

2008-06-05T17:04:00.006+02:00

Förmodligen finns det flera därute som redan tagit sig igenom processen att bli socialförsäkrad i Frankrike och få ett socialförsäkringsnummer (numéro de sécurité sociale). Jag är inte där än. Jag kan inte påstå att jag direkt lagt ner så hemskt mycket möda än så länge. Just nu står det still vid två hinder:

1. För att få ett socialförsäkringsnummer måste man ha ett födelsebevis.
2. Detta födelsebevis måste översättas till franska av en professionell översättare.

Det första hindret är det verkliga hindret. Jag vet faktiskt inte hur jag ska skaffa ett födelsebevis i fransk mening. I Frankrike innehåller nämligen ett födelsebevis även föräldrarnas namn och adress. Då räcker inte ett personbevis från skatteverket till för det innehåller endast mina personlighetsuppgifter. Vad gör man då? Vad jag har kunnat se finns inget annat standarddokument att beställa som skulle kunna inbegripa även föräldrarnamnen.

Det andra hindret är inte blockerande, men ändock lite irriterande, när det nu faktiskt är så bra att svenska skatteverket även ger ut sina dokument på engelska. Men det räcker alltså inte till.

Någon gång ska jag nog få det där franska socialförsäkringsnumret, men just nu syns ingen ljusning i horisonten.

Recept: Ljuvlig jordgubbsmousse

2008-05-31T18:11:00.005+02:00

Imorse bar det iväg till utomhusmarknaden som ofta på lördagar. Ikväll kommer det dessutom folk på middag (svärföräldrarna bland annat!) och för detta ändamål köptes ett antal ostar, grönsallad och så jordgubbar. Jag satsade på småjordgubbar i hopp om att de skulle ha mesta möjliga smak. Förbi snabbköpet gick jag sedan för att köpa ägg, grädde och en apelsin. Jag har gjort den förut och den är helt fantastisk denna jordgubbsmousse (mousse à la fraise). Här kommer receptet i fri översättning från min franska efterrättsbok:

Jordgubbsmousse (4 pers)
300 g jordgubbar
Juicen från en halv apelsin (0,5 dl)
1 äggvita (kylskåpskall)
2 dl vispgrädde
1,5 gelatinblad
1,25 dl socker
1 nypa salt

Tid: 45 min+3 timmar kallt
Gör så här:
Ställ en vispskål kallt i kylen i ca 10 min.
Låt gelatinbladen ligga och dra i en skål med vatten.
Skölj och snoppa jordgubbarna. Spara några till dekoration. Dela vid behov i två och mixa med 1 dl socker. Häll över i en skål.
Värm apelsinjuicen i en liten kastrull. Krama ur vattnet ur gelatinbladen och rör ner i juicen så att de löses upp. Rör ner i jordgubbsmixen.
Använd den nedkylda skålen för att vispa grädden tills den blir rejält fluffig. Vänd ner i jordgubbsröran.
Vispa äggvitan i en ren skål med en nypa salt. När äggvitan börjat bli vit kan du tillsätta resten av sockret (0,25 dl) och fortsätta vispa till den är så fast att det går att vända bunken upp och ned utan att den rör sig. Vänd försiktigt ner i jordgubbsgrädden.
Fördela i portionsskålar t ex glas på fot och ställ kallt i 3 timmar. Dekorera inför servering.

Skynda, skynda! Declaration i France senast 31 maj

2008-05-27T22:08:00.006+02:00

I helgen postade vi våra inkomstdeklarationer för år 2007. Det var min allra första deklaration i Frankrike. Det som först föreföll mycket komplicerat var slutligen väldigt enkelt. Det var bara att fylla i siffran som fanns på decembers lönebesked i en ruta på blankett 2042 som jag skrev ut från internet. Vincent hade fått sin hemskickad och förifylld men av mig som inte ännu finns med i rullorna krävdes lite mer initiativrikedom. En kollega hjälpte mig att navigera till rätt blankett på byråkratijungelns hemsida.

Inget daligt väder, bara daliga klä...?

2008-05-27T11:17:00.003+02:00

Ute pa min arbetsplats i en parisförort har det sedan nagra veckor tillbaka planerats en picknick för samtliga medarbetare. Det har i alla fall suttit uppe plakat om det nere i entrén och i trappuppgangen. "Samling klockan 12.30 vid receptionen för promenad bort till parken. Medtag din egen picknick." Pa plakatet finns även ett soligt foto fran fjolarets utflykt.

Picknicken var planerad till den 27 maj. Det är idag. Idag hänger tunga moln över förortens laga bebyggelse och en tunnt londonlikt regn strilar ner. Det är sadar 13 grader.

För en stund sedan kom mejlet angaende denna planerade picknick: "Pa grund av vädret har för den som sa önskar sal CLUB och sal 2C33 bokats."

Sa nu ar det klarlagt: det är inte bara i Sverige picknickar planerats i veckor för att till slut ga av stapeln i ett konferensrum.

Man behöver väl knappast boka salen för ingen har väl annars möten pa lunchtid...

Fredag kväll på en kvarterskrog i Paris

2008-05-17T17:28:00.005+02:00

Från och med årsskiftet 2008 är det rökförbud på restauranger, klubbar och barer i Frankrike liksom sedan några år tillbaka i Sverige. Efter en period av oroliga diskussioner om huruvida besöksstatistiken skulle komma att rasa och barer behöva stänga igen verkar nu positivismen vara på intåg. Jag har börjat höra folk som säger att det trots allt är skönt och en god sak, vilket man som icke-rökare förstås aldrig betvivlat.

Igår var vi dock med om någonting nytt. Vi satt på kvarterskrogen inte långt från där vi bor. Det är en rätt liten restaurang och den här kvällen var det dessutom inte mycket folk. Totalt kanske fem sällskap som framåt halv elva-tiden kommit fram till efterrätten och kaffet. Då börjar ägaren hänga upp skynken framför fönstrena. Rutorna täcktes för helt och hållet med för ändamålet tillverkade tygstycken. Draperiet framför entréen drogs för så att det inte fanns en möjlighet alls att kika in. Vi trodde nog att ägaren var trött och ville avsluta kvällen och att på det sättet inte få nya gäster till baren. Men det var inte grejen. När allt var klart kom han och delade ut askkoppar till alla borden. "Plus simple comme ça" konstaterade han. Nu kan ni röka om ni vill - det blir enklare så.

Ja, så kan man ju också göra...

Det kändes lite som att vara förflyttad i tiden till andra världskriget och motståndsrörelsen eller åtminstone mörkläggningens behov av draperier för att överhuvudtaget få tända bordslampan inomhus.

Någon i sällskapet brevid tände tacksamt en cigg. Vi var ändå på väg så de röksugna tog hur som helst sina bloss ute på trottoaren.

Confit på g i ugnen...

2008-04-13T22:28:00.005+02:00

Helgen har det varit halvbra väder vilket det varnades för så vi forberedda oss på en riktig matlagningshelg. Lördag morgon stegade vi därför iväg till marknaden vid Place de breteuil och handlade oxkött till en indisk curry som jag förut testat med älgkött. Den nya köttsorten blev mindre bra men vad gör man inte när älgförrådet i frysen tryter...

Framförallt handlade vi en anka, vilket blev helgens största matlagningsprojekt. Jag ville prova att tillaga min egen confit de canard, den rätt som nästan alla brasserier serverar ihop med stekt potatis och ett blad sallad. Confit köper de flesta färdigt på konservburk och oftast handlar det om anklår som stekt länge och väl i ankans eget fett till köttet blivit lika mört som i en traditionell köttgrya.

Efter mycket fundering drogs stekningen igång vid sjutiden ikväll, efter salt- och kryddmarinering sedan imorse och nu fyra timmar senare verkar det börja likna något riktigt bra. Det tog lite längre tid än de två timmar som nämns i receptet men bättre med längre än för snabb stekning.

Förresten hade vi stora diskussioner till fettåtgången. Bitarna ska nämligen täckas helt av fett under stekningen. Men hur mycket fett går åt och var får man tag på mer om inte ankas räcker? Vi hittade ett stånd som sålde ankfett i burkar om 200 gram. Tre burkar gick åt.

Ankbrösten åt vi till middag, stekta i äppel- och honungssky. Jag hade nog tänkt göra confit av alltihopa men kötthandlaren tyckte att det var synd och styckade ur dem från resten.

Receptet hittade jag på Taffel.se:
http://taffel.se/recept/confit-pa-hel-anka-med-chipotle

Resultat 15/04/2008:

Idag har vi ätit av ankconfiten. Det var fantastiskt gott!!! Den blev precis så mör och saftig som den ska vara med lagom sälta, aningen mindre salt än den köpta, vilket inte är så dumt. Men oj så mycket jobb för så lite mat! Eftersom vi tillagade ankbrösten separat blev det till två knappa middagar för två personer. Och det känns som vi har fett över allt nu. Det krävs flera diskningar för att det riktigt ska försvinna. En sak är säker: nästa gång jag gör det här ska jag ha diskmaskin.

Lapin à la moutarde

2008-04-08T20:27:00.008+02:00

Här kommer som utlovat receptet på senapsbakad kanin, enklare än enklast att tillaga. Kanske består det svåraste i att få tag på kaninkött i Sverige?

Det här behövs för 6 pers:
1 styckad kanin (ca 1,2 kg)
1,5 dl stark fransk senap
4 msk matolja
2,5 dl matlagningsgrädde
timjan och ett par lagerblad, ev i form av bukett
salt, peppar

Bryn bitarna i oljan och lägg över i en tjockbottnad gryta. Häll i senap och örterna och blanda om. Täck över och låt puttra i 15 min. Tillsätt grädden och 2 msk vatten. Täck över och låt puttra i 45 min tills köttet känns färdigt. Konsistensen liknar kycklingköttets. Smaka av med salt och peppar efter behov. Ofta behövs inga ytterligare kryddor men det beror på den senap som valts. Om såsen är för lös, red av med mjöl.

Det blir en härligt gräddig rätt och såsen är ljuvlig. Det starka i senapen har under kokningen omvandlats till smakrikedom som går väl ihop med kaninköttet.

Till tycker jag det är godast med basmati-ris och baguettebröd.

Har jag blivit franska nu?

2008-04-08T20:08:00.003+02:00

Idag hände det - jag talade med händerna så där som alla fransmän gör. Gestikulerande, kanske inte vilt men en god bit på väg, fyllde jag på mitt muntliga resonnemang till kaffet med jobbarkompisarna efter lunch. Jag har undrat hur lång tid det skulle ta innan jag skulle börja falla in i det. Jag hade nog tippat på att det måste vara medfött för att det ska hända, men det är det alltså inte.

En anna grej är att jag numera per default när jag skriver på franska och tyvärr såväl som på svenska lägger in ett mellanrum efter utrops- eller frågetecken. Det hör nämligen till franska språket att göra så. I början var det irriterande; wordmallarna innehöll autorättning så att ett mellanrum lades in automagiskt även om det språk man råkade skriva på inte var franska. Nu har jag själv börjat lägga in de där mellanrummen - automagiskt ! Såg ni, nu hände det igen. Varken word eller jag verkar kunna hålla isär det där. Punktuation är liksom ett eget språk, parallellt med det linguistiska.

Insnöade parisare

2008-04-07T11:13:00.003+02:00

Imorse lag det snö pa biltaken utanför pa gatan där vi bor i 15 arrondissemanget. Det hade informerats om kommande snöfall men det har det gjorts förr sa jag trodde nog inte riktigt att det skulle hända. Pa med vinterjackan och iväg till jobbet och förorten där det lag ännu mera snö, kanske en 5 -10 centimeter.

Gatorna var dock rena sa trafiken lär inte ha varit hindrad i Parisregionen. Annat var det i norra Frankrike som haft en del olyckor bland annat med tung last nu pa morgon. Se artikel pa franska http://www.leparisien.fr/home/info/vivremieux/articles/LE-NORD-SOUS-LA-NEIGE_298421399

Jag tror att det är första snöfallet den här vinter, i alla fall inne i Paris.

PS: Bloggskrivaren har sedan sist varit pa semester i Vemdalen där stugan omgavs av nagon meter snö. Atervändandet till stora staden blir alltid mer eller mindre chockartat när vi hunnit vänja oss vid livet pa nagot mer stillsamt stalle. Huvudvärk första dagen innan man lär sig att springa pa som alla andra idioter. Att vi "mellanlandande" i Stockholm fyra dagar verkar inte ha hjälpt till för ateranpassning.

Men i helgen njöt vi igen av livet i Paris med middag pa La Coupole i Montparnasse, shopping med pahälsande kompis och matlagning med färsk kanin inköpt pa utomhusmarknaden pa lördagsmorgonen. Receptet ska förresten upp här sa snart som jag hinner.

Rosbifs - here we come

2008-03-07T14:27:00.002+01:00

Ikväll åker vi till London med Eurostar - tåget som sedan i höstas går på snabbtågsräls på både engelska och franska sidan vilket gjort resan 30 minuter kortare. Dessutom anländer tåget till S:t Pancras istället för Victoria station, vilket väl ligger mer centralt? I Paris går tåget från Gare du Nord. Två timmar och tjugo minuter från stad till stad. Fast det blir till att lägga till tidsskillnaden på ditvägen och dra ifrån på hemvägen.

Och så tunneln under engelska kanalen förstås. Självklart går det inte att ha bott i Paris i över ett år utan att ha tagit tåget till London, tänkte jag och bokade för två personer. Det här ska bli spännande!

Rosbifs är fransmäns smeknamn för engelsmän, delvis på grund av deras rödlätta pigment antar jag. Inget tycks vara så illa som när Frankrike förlorar i rugby mot England. Tänk att Eurostar gick att genomföra.

Autosvarets tider i Paris

2008-03-06T09:15:00.005+01:00

Livet i Paris är just nu nagot lugnare än vanligt. Hur kommer det sig? Jo, det är vinterlov. Tva veckor langt. Fredag kväll vecka 8 när jag skickade iväg ett massmejl fick jag nästan hälften av mottagarna i retur i form av autosvar. Jag är pa semester och är ater pa kontoret den 10 mars. Skollovet hade börjat och verksamheten pa det gigantiska telekomföretag där jag just nu är pa uppdrag gar lite i dvala.

Jag har kommit att uppskatta semesterperioderna här i Paris. Livet blir liksom lite luftigare. Det är inte bara pa jobbet som man faktiskt hinner med lite andra saker som blivit liggande, andra sysslor än att bara svara i telefon och pa mejl. De kommunala transporterna är betydligt mindre belastade. Det blir möjligt att besöka muséer utan att först sta i kö en lang tid och sedan trängas med de andra besökarna. Lite stillsammare är det även pa restaurangen i kvarteret där vi bor.

Men snart är andra veckan slut och pa mandag är vi säkerligen tillbaka i samma hjulspar som förut. Skönt med lite "semester" har det hur som helst varit.

Alexandre Charpentier (1856-1909)

2008-03-02T12:11:00.007+01:00

Denna häftiga matsalsinteriör finns på Musée d'Orsay i Paris. Konstnären heter Alexandre Charpentier och interiören var ett beställningsverk åt en bankman. Muséet köpte interiören 1970 under en auktion och den har sedan muséets öppnande 1984 där funnits till beskådan. Fler verk till exempel ett biljardbord med klättrande änglar, som i sina klädnader fångar upp kulan då den fallit ner i hålet, visas just nu upp under utställningen om Charpentier som pågår fram till den 14 april.

Lantluft åt nyfikna parisare

2008-03-01T19:08:00.007+01:00

Idag besökte vi jordbruksmässan här i Paris. I november var det i samma lokaler le salon des vignerons indépendants (de oberoende vinodlarnas mässa) och luften var tyngd av alkoholångor. Nu var lokalen istället fylld av grisar, kor, getter, hästar, oxar, åsnor, kaniner, höns och ladugårdslukt.

Förra helgen var Sarkozy på plats och hälsade runt på folk. Denna helg fanns inga politiker i sikte men hur som helst enormt mycket folk. Chansen att få komma och titta på "djur från landet" lockar till sig många barnfamiljer och det finns särskilda burar för barn som vill klappa får.

Fast alla djur på mässan är förstås inte där för att klappas. Jag har aldrig sett så många olika sorters kor och oxar på samma gång. Mest imponerande var tävlingdjuren som var i ungefärlig storlek av en bil. En typ bar namnet blanc bleu och påminde mycket om de i Sverige beryktade belgian blue.

Ursprungsidén med jordbruksmässan är att underlätta för möten mellan jordbrukare och olika fornissörer. Men mässan har även blivit en fantastisk succé bland människor som aldrig satt sin fot på en jordbruksgård.

Vem har kommit mest vilse, getterna i halmen eller parisarna i trängseln på jordbruksmässan?

I en glasbur under en värmelampa kläcktes äggen en efter en och ut kom små tussiga fjäderfän.

Blanc blue-kossa

Prisbelönt tjur

Rara små griskultingar kunde ses vid grismammans spenar.

Besökarna kunde köa för ett glas gratis mjölk smaksatt med kiwi- eller karamellsaft.

Ny blogg för parisresenärer

2008-02-26T22:24:00.005+01:00

Jag håller på med en ny blogg - en guidebok på webben för Paris! (Alla kan väl surfa med mobilen nu för tiden?) Jag har valt att göra det i form utav en blogg för att lätt kunna fylla på med information. Varje inlägg blir ett tips till den som ska till eller är i Paris. Mina allra bäst tips förstås - jag har hunnit samla på mig en del sedan jag flyttade ner förra året. Hoppas inte användarvänligheten blir alltför begränsad bara. Rubrikerna är byggda av etiketter som jag lagt in för varje inlägg. Det innebär dock att det inte kommer att finnas några underrubriker, men men... man kan ju även använda sig av sökmotorn för att gallra informationen inom bloggen.

Så var hittar man denna eminenta blogg? Jo.... http://paristips.blogspot.com var namnet! Kom jättegärna med era kommentarer, ris och ros. Det behöver jag.

Kaxig president: "Stick da, dumhuvud!"

2008-02-25T15:37:00.002+01:00

Sarkozy har ater igen skapat tidningsrubriker genom att bemöta otrevliga människor med sin kaxiga attityd. Pa jordbruksmässan i Paris i helgen när presidenten leende gick runt och hälsade pa besökare i folkmassan var det plötsligt nagon som inte ville skaka hand:
- Nej mig rör du inte, snäste en äldre man i glasögon.
- Stick da, blev svaret fran Sarkozy.
- Du smutsar ner mig, preciserade personen.
- Stick da, ditt dumhuvud (Casse toi, pauvre con!")

Det nagot ansträngda 45 sekunder langa mötet fangades pa videofilm av Le Parisien som lades ut pa nätet pa lordagskvallen. Redan pa sondagsmorgonen hade filmen setts 100 000 ganger.

För att se filmen ga till artikeln som berättar att filmen nu setts av mer än 1 miljon människor:
http://www.leparisien.fr/home/info/politique/articles.htm?articleid=296081002

Havrefraaaaaaaas!

2008-02-22T17:55:00.001+01:00

Hjälp! Jag blev just jättesugen pâ lättfil och havrefras!!!!!

Lunch i Eiffeltornet

2008-02-18T15:34:00.005+01:00

Chère Madame, Cher Monsieur,
Nous vous remercions d'avoir choisi Le Jules Verne.Nous avons bien pris note de votre réservation au nom de XXXX Yyyy pour 2 personnes le Samedi 15/03/2008 à 13h15

Kära Madame, Käre Monsieur,
Vi tackar er för att ha valt restaurang Jules Verne. Vi har tagit emot er reservation i namn XXXX Yyyy för tva personer lördagen den 15/03/2008 kl 13h15.

Afin de vous garantir votre réservation, nous vous remercions de bien vouloir confirmer 48h avant votre venue, par e-mail sur confirmation.jv@lejulesverne-paris.com ou par fax au +33 1 47 05 29 41.

För att vi ska kunna garantera att er reservation kvarstâr ber vi er vänligen att konfirmera denna 48h före er ankomst per mail pa confirmation.jv@lejulesverne-paris.com eller per fax pa au +33 1 47 05 29 41.

Nous vous invitons à vous présenter à l'accueil du Jules Verne, au pilier sud de la Tour Eiffel. Vous accéderez au restaurant directement par un ascenseur privé. Si vous le souhaitez, un voiturier est à votre disposition à proximité du pilier sud, avenue Gustave Eiffel.Nous nous réjouissons de vous accueillir prochainement.

Vi inbjuder er att anmäla er vid Jules Vernes reception, vid Eiffeltornets södra pelarfot. Restaurangen nar ni direkt genom en privat hiss. Om ni sa onskar finns en bilparkering [med mänsklig vakt som tar hand om bilen (Erikas anm.)] till ert förfogande i närheten av södra pelaren, avenue Gustave Eiffel. Vi ser fram emot att inom kort fa härbergera er.

Le Jules Verne

30 år sedan Cloclo gick eldöden till mötes

2008-02-17T22:07:00.006+01:00

Den senaste veckan har jag "upptäckt" Cloclo, eller Claude François som han hette, denna 70-talets franska megaartist som i och med sin tidiga död 1978 blivit något av en kultfigur och vars discohits spelas än idag.

Utomlands är han mest känd för att ha skrivit originaltexten till My Way, med titeln Comme d'habitude.

Claude François hade blont hårsvall, blåa ögon och framträdde väldigt ofta i blåglittrande kostymer. Glittrigt var det i alla fall och långsnibbade skjortor i enlighet med gällande epok. Fyra långbenta och lättklädda damer dansade ihop med Cloclo på scen (se bild), två stycken symmetriskt placerade på var sida om sångaren. Han såg nästan lite kort ut ihop med sina tjejer, i alla fall ser det ut så på en del bilder. Danserskorna kallades "les claudettes" och ofta representerade varje tjej en egen etnisk grupp, en blandning av mörk- och ljushyade tjejer alltså.

Han hann bli omåttligt populär innan han 39 år gammal dog på ett badrumshotell efter att ha sträckt sig upp för att rätta till en glödlampa som satt snett. Det blev kortslutning; hans två fingrar krampade fast och artisten föll till golvet med en dov duns. Ingen hjärtmassage eller konstgjord andning kunde väcka honom till liv. Hans plötsliga död fick hela Frankrikes befolkning att hamna i chocktillstånd och 400 personer kom fyra dagar senare till begravningen.

Den 11 mars är det 30 år sedan hans dödsdag, vilket bland annat uppmärksammas med utgivningen av en trippel-cd som i kronologisk ordning sammanfattar hans musik från början till slut. Mot slutet av sista CD:n finns några riktigt sköna discolåtar: Magnolias forever och Alexandrie, Alexandra.

Att inte killen hade kunnat få leva några år till, vilka härliga hits hade vi inte då haft och shakea loss till?

Om Claude François pa Wikipedia
Webbsida för franskspråkiga fans
Webbsida för engelskspråkiga fans

Tillbaka fran ostsemestern

2008-02-13T12:46:00.007+01:00

Jag är tillbaka i Paris efter fyra dagars skidakning i norra alperna. Den som läst de senaste tva inläggen vet att i Savoie finns manga lackra ostar och att var kost under semestern i huvudsak bestatt av just ost.

Dag 1:
Lunch: 2 mackor med kokt eller lufttorkad skinka och beaufort-ost
Middag: Raclette (beaufort-ost)

Dag 2:
Lunch: 2 mackor med kokt eller lufttorkad skinka och beaufort-ost
Middag: Tariflette (reblochon-ost) Se recept pa bloggen

Dag 3:
Lunch: 1,5 mackor med kokt eller lufttorkad skinka och beaufort-ost da 1/4 av smörgasarna glömts kvar i huset nere i dalen. (Det blev en lätt ansträngd stämning i gruppen när detta uppdagades mot slutet av intagandet av den första mackan, speciellt gentemot Klant-Simon som skulle ha haft dem i sin ryggsäck.)
Middag: Ostfondue (beaufort, compté, emmental etc) Se recept pa bloggen

Dag 4:
Lunch: 2 mackor med kokt eller lufttorkad skinka. Konstigt nog ville ingen ha ost....
Middag: Intagen utefter motorvägen till Paris. Inte var det nagon ost med i bilden i alla fall.

Maste banta lite tror jag....

Ostfondue från Savoie

2008-02-11T19:41:00.000+01:00

Tredje skiddagen är till ända och vi tillagar tredje middagen baserad på stora mängder ost, från Savoie såklart. Ikväll blir det ostfondue. Det finns många recept, många olika skolor. I Frankrike blandar man ofta olika sorters ostar och det ryktas att det även förekommer att det vita vinet som ingår i fonduen byts ut mot champagne. Här är hur som helst ett recept som kommer från en informationsfolder utgiven av Beaufort-ostens intresseförening:

Ostfondue från Savoie (2 pers)

1 glas vitt vin från Savoie (smakrikt med liten syra)
200 g emmental från Savoie (grevélik)
200 g Beaufort
1 vitlöksklyfta
1 glas körsbärslikör
peppar
muskot

vitt baguguettebröd

Gör så här:
Skär eller riv osten i mindre bitar. Skär brödet i tärningar. Tag en tjockbottnad kastrull och knugga vitlöksklyftan mot kastrullens botten och kanter. Värm vinet i kastrullen. Så snart det börjar att skumma, häll i osten under konstant omrörning med en träsked. Tillsätt peppar och muskot. Häll i körsbärslikören och låt koka upp. Flytta över kastrullen till en värmhållningsplatta eller värmelåga på bordet. Ostfonduen äts genom att fästa brödbitarna på spett och doppa i ostmassan.

Ostrecept från skidbacken

2008-02-10T20:06:00.000+01:00

När fransmän åker på skidsemester stannar de flesta inom Frankrikes gränser, vilket är förståeligt för med skidorter både i sydliga Pyrenéerna och Alperna i öster är det svårt att inte känna sig nöjd med urvalet. Norra delen av franska alperna ligger i departementet Savoie och härifrån kommer fantastiska charketurier och ostar som till exempel le Reblochon och Beaufort.

Dessa starkdoftande ostar har gett upphov till många middagsrecept som traditionsenligt tillagas i samband med skidsemestern. Ett är tartifletten som är baserad på Reblochon. Det finns troligtvis lika många tartifletterecept som det finns familjer. Här kommer receptet som vi använder ikväll tillbaka efter en härlig dag i backarna kring Crest-Voland (1230 m) och Les Saisies (1650 m).

Tartiflette (10 pers)

3 kg kokt potatis
6 små fläskkorvar från la Savoie eller tjocka skivor av bacon
4-5 dl grädde
2 gula lökar
2 hela Reblochon-ostar (ca 14 cm diameter)

Koka potatisen, skala och skiva i halvcentimetertjocka skivor. Hacka löken och stek mjuk. Tillaga korven enklast genom kokning eller om stek baconen. Dela köket i mindre bitar. Varva potatis med lök och köttbitar i två ugnsfasta formar. Häll över grädden. Innan Tartifletten gratineras i ugn ska den täckas med Reblochon. En del skivar osten och sprider jämt i formen. Andra föredrar att dela den cirkurära osten på tjockleken i två bitar som därpå lägges ovanpå med kanterna uppåt. Grädda i 175 grader i 45 minuter.

Köksteamet ikväll förespråkar att under tillagningen njuta av vitt savoievin eller pastis. Till själva måltiden gissar jag att det blir mer vin. :)

Den ursprungliga idén med Tartiflette är lite som pytt i pannan - man tar vad man har i köttväg och blandar med potatis och ost som är på gränsen till övermogen. Var därför inte rädd för att prova med andra typer att charkuteriprodukter än det som vi använt ovan.

Ryanair provocerar med reklambild på Carla och Sarkozy

2008-01-31T20:12:00.000+01:00

President Nicolas Sarkozys advokater har bestlutat att stämma Ryanair efter att flygbolaget i måndags haft en reklamannons i Le Parisien som innehöll en bild på presidenten och hans donna Carla Bruni ihop med en komisk pratbubbla: "Med Ryanair kan hela min familj komma till mitt bröllop."

Ända sedan parets förhållande offentliggjordes i höstas har skriverierna pågått förfullt, inte bara i skvallerpressen. Att Sarkozy valt att uppvakta en vacker fotomodell, som han dessutom deklarerat att han tänker gifta sig med, anses av många vara ren taktik, nödvändiggjord efter skiljsmässan från Cecilia i slutet av sommaren där presidenten blev stämplad som den övergivne. Bilderna från Sarkozys och Carlas kärlekssemester som översköljde pressen i början på januari har med all säkerhet fått ordning på den stämpeln.

Ryanairs marknadsföringschef i Frankrike Mathieu Glasson kommenterar att: "Om vi har chockat eller förolämpat någon var det inte vår mening. Det var bara menat som ett humoristiskt inslag om ett ämne som passionerar oss alla."

Men som vi vet är detta inte första gången Ryanair kör med politikertema på sina reklamannonser. Göran Persson och Leila fick sin dos som en artikel i svenska dagbladet berättar, men som jag som utlandssvensk visst missat. I fransk press nämns det i förbigående att liknande redan hänt flera ministrar runt om i Europa bland annat "Sveriges premiärminister" vilket väl knappast kan vara helt sant? Fast det kanske inträffade strax efter valresultatet med tanke på texten som lär ha använts: "Dags att fly landet!" eller hur det var.

Volvo förlorade i franska rätten

2008-01-31T19:36:00.000+01:00

Volvo har kanske fått ett visst mått av dåligt rykte här i Frankrike (nåja, det anses nog fortfarande vara en kvalitetsbil) på grund av ett rättsmål som hade sin början i en trafikolycka den 17 juni 1999 där två barn dog och ett tredje skadades allvarligt. Den kvinnliga föraren menar att bromsarna vid olyckan inte haft någon verkan vilket Volvos part starkt avfärdat.

Imorse kom beskedet från tingsrätten i Saverne att Volvo döms till 200 000 euros böter för dråp och skadegörelsen. Enligt rätten ska Volvo ha varit "fullständigt medveten om att bromssystemet på den aktuella modellen inte var perfekt".

Föraren som också stod åtalat dömdes villkorligt till sex månaders fängelse och 300 euros böter samt ett års avstängning av körtkort.

Volvobilen ska ha varit av modellen 850.

Fransmän och nyårshälsningar

2008-01-27T18:34:00.000+01:00

Fyra dagar återstår för den som vill hälsa någon gott nytt år i Frankrike. Här är nämligen januari månaden då nyårshälsningarna flödar - inte december.

Okej, det är accepterat att i december när man önskar någon god jul (Joyeux noël) i samma andetag även lägga till ett gott nytt år (Bonne année). Vad som inte är accepterat och som vissa till och med anser som ouppfostrat är att önska gott nytt år före årsskiftet om det inte kommer ihop med en julhälsning. Det gäller alltså att knipa käft i mellandagarna. Eller som många gör helt enkelt hålla sig till att önska god helg (bonnes fêtes).

Väl tillbaka på jobbet efter jul- och nyårshelgen gäller det att ha huvudet på skaft. Vid första kontakten med varje kollega ska en önskning som betyder ungefär gott nytt år, god hälsa och bästa önskningar ges. Om första mötet sker via mejl lägges detta till i början av mejlet och upprepas sedan vid första muntliga kontakten. Arbetsgivaren ger inga julklappar inför jul men istället en nyårspresent ackompagnerad med nyårshälsningen.

Jakten på den reade handväskan

2008-01-24T22:57:00.000+01:00

Januari är månaden då den stora vinterrean (les soldes) brakar loss. Överallt är det rea, självklart även på IKEA och troligtvis även i vinbutikerna Nicolas. Vissa tar till och med ledigt en dag för att hinna med att fynda till max. En del lär dessutom, helgen före startskottet för den flera veckor långa rean, söka upp sina favoritbutiker i enbart rekogniserande syfte. Man provar igenom sortimentet och för noggranna anteckningar om vad som finns och var. På dagen D går tanke över till handling och provhyttsköerna (som ofta är helt fantastiskt långa här i Paris) kan de bekvämt slippa undan. Smart men nästan äckligt smart.

För mig skulle det aldrig fungera. När jag går på rean är det i regel de icke-nedsatta varorna (non-soldés) som jag kommer hem med. Det var igår femte gången som jag begav mig ut på handväskejakt och femte gången som jag inte hittade en enda väskstackare som jag kände någon som helst tillgivenhet för - förutom den där nya från Longchamp som kostar 270 euros och som inte kommer att reas alls nu i januari. Vad gör man?

Annars berättade tevenyheterna härom veckan att fransmännen handlar mer än någonsin på nätet nu även under rean. Januarirean är ett faktum inte bara i Paris chicka varuhus som Le Bon Marché eller Galeries Lafayette utan även på internet.

Men man får väl se vad som händer framöver med denna dunderrea. Det har nämligen kommit förslag på att den ska ersättas med småreor året runt. Varor att rea ut lär det väl inte vara någon brist på. Det inser man när man i januari för syn på blusen som man köpte i maj förra året men till en tredjedel av priset.

Näthandeln rapporterades förresten vara större än någonsin även inför jul. Minitel har gått till historien för alltid och fransmän börjar kanske komma ikapp svenskarna i internetanvändandet. Det var väl på tiden. På det sättet slipper åtminstone de stackars stressade parisborna spendera en massa tid i kö.

Växer det hyacinter i Paris gångtunnlar?

2008-01-17T20:59:00.000+01:00

Jag tror att det var strax före julledigheten som jag en morgon kunde konstatera att det doftade hyacint på vägen ut ur pendeltågsstationen. Min första tanke var att "här står väl någon och säljer hyacinter inför jul - så trevligt!" Men jag när jag såg mig omkring fanns inte någon blomsterförsäljning så långt ögat kunde nå. Inte vet jag heller om fransmän är så särskilt intresserade av hyacinter som julblomma, åtminstone inte i samma utsträckning som man är i Sverige.

Doften dröjde sig hur som helst kvar. Varje morgon i tunneln under spåren fanns den där, så stark och påtaglig att mina sega tankegångar som fortfarande inte riktigt rullat igång efter nattsömnen avbröts när jag plötsligt kom att tänka "men var är hyacinterna?"

Slutsatsen som jag drog när jag kom tillbaka efter jul blev att "tja, det är väl något nytt rengöringsmedel som de använt sig av och de städar nog här precis före morgonens rusningstrafik.

Idag fick jag förklaringen i en artikel i 20 minutes. Saint-Quentin-en-Yveslines är en av elva stationer där transportbolaget SNCF nyligen installerat doftspridare på prov. Denna anordning har satts upp i vänthallar och gångtunnlar för att råda bot på otrevliga lukter. Enligt SNCF kommer dofterna variera med årstiderna. Fantastiskt piffigt måste jag säga. Kanske räknas hyacinter här i Frankrike som, om inte julblomma, så kanske i alla fall vinterblomma? Det ska bli spännande att följa årstidsväxlingarna nere i gångtunneln på pendeltågsstation Saint-Quentin-en Yvelines!

Ses nästa vecka, Gerard!

2008-01-08T21:20:00.000+01:00

Grönsallad med rostade pinjenötter och senapsvinägrett; det var vad jag satt och åt på den lokala bistron i lördags lunch. Vincent satt mitt emot med ryggen mot resturangentrén och åt på sin tomat- och chévrekrämkreation. Nöjda var vi som vanligt, för det är vi alltid när vi sitter på Bistro de Landes och smaskar i oss med ett glas rött.

Och så plötsligt ser jag att Gerard Depardieu kommit in genom dörren. Är det verkligen han? Ja, det är det ju! Som en man i sina bästa år, sicksackar han sig förbi folket vid baren med sin tämligen stora mage på väg mot rummet där vi sitter. Han gestikulerar och pratar med hög stämma med två andra och jag tänker: vi är väl inte med in någon filmscen nu eller?

Nej, inga kameror i sikte.

Det var faktiskt inte bara jag som höll på att spricka av nyfikenhet över varför vi förärats med detta kändisbesök. Tanten brevid vände sig mot servitrisen för att få konfirmerat att det visst var Monsieur Depardieu l'acteur som slagit sig ner vid bordet intill. Men några fler detaljer fick hon inte ur henne, i alla fall inte där och då. Men en trekvart senare när Gerard dragit sig iväg med sitt sällskap efter att ha betalat notan med en väl tilltagen dricks och det var vår tur att gå fram till baren för att betala, kunde inte resturangägaren hålla sig längre. Efter att högljutt ha ropat: A la semaine prochaine, Gérard! som är kompisuttrycket för att säga att man ses nästa vecka igen, fick vi veta att denna megakändis minsann frekventer bistron flera dagar i veckan för att inta sitt morgonkaffe, eftersom han äger fastigheten tvärs över gatan. Med andra ord: vi och Gerard Depardieu är stammisar på samma bistrot!

Men samtidigt, jag vet inte om den senaste Asterixfilmen kommer till Sverige, men i Frankrike har den premiär nästa månad. Det enda jag kunde tänka på när han satt där vid bordet intill var de stora blårandig byxorna som har bär i sin roll som Obelix. Vilken storlek var det egentligen på dem?

Franska macarons till julen i Stockholm

2007-12-23T23:49:00.000+01:00

Imorgon är det julafton och ikväll är julbaket fortfarande i full gång, i alla fall för mig. I år blev det lussebullar och pepparkakor vid Lucia samt knäck, brända mandlar och daddelkonfekter under resten av tiden fram till jul. Men idag utökade jag julbaket till att även omfatta en sats franska macarons, denna utsökta sötsak som finns att köpa i de allra mest exklusiva konditorsbutikerna som Ladurée och Pierre Hermé i Paris. Receptet kom vi över tack vare SvDs matbilaga Vinterfest 07. Det är tydligtvis taget direkt från en fransk källa för måttenheten är i första hand gram och inte deciliter. Så här står det:

Macarons naturelles
Ca 60 macarons
200 g florsocker (3 1/3 dl)
100 g mandelmjöl
100 g äggvita (ca 3 st)
1 tsk pressad citronsaft
30 g socker (1/3 dl)

Får man inte tag på mandelmjöl kan man mixa samma mängd mandelspån till fint mjöl [eller annars kan man mala hela mandlar som jag gjorde]. Det går bra att frysa ofyllda macarons, de blir nästan bättre av det.
1. Sätt ugnen på 170 grader.
2. Sikta florsockret i en bunke och blanda väl med mandelmjöl.
3. Vispa äggvitor och citronsaft. Tillsätt sockret och vispa till ett styvt skum.
4. Vänd ner mandelsockret med slickepott till en seg massa. lägg bakplåtspapper på två dubbla plåtar (för att bakverken inte ska få för mycket färg i botten).
5. Fyll massan i en spritspåse och spritsa ca 60 små bottnar, 2 cm i diameter, lätt kupiga. Låt dem stå och få en skorpa på ytan i 15-30 min.
6. Baka bottnarna i ugnen i 7-8 minuter, utsidan ska vara glansig och insidan fortfarande mjuk. Låt svalna i ca 10 min.
7. Vänd bakplåtspappret med macarons upp och ner och pensla baksidan med vatten. Låt vila 5 minuter. Ta bort pappret och fyll macarons med exempelvis choklad- eller smörkräm.

Pistaschmacarons
Byt hälften av mandeln mot pistaschmandel och mixa till ett mjöl. Tillsätt en droppe grön hushållsfärg.
Chokladmacarons
Tillsätt till grundreceptet 20 g kakaopulver (gärna Valrhona av röd typ) samt en droppe grön hushållsfärg. Öka äggvitan till 110 g.

Det knepigaste momentet är att få dem att lossna från bakplåtspappret. Att pensla baksidan med vatten är en bra hjälp, men om pappret är (för) bra får man ge sig till tåls mer än 5 minuter innan det går att pilla loss dem. Vi gjorde det enkelt för oss och fyllde dem med en färdigköpt nougatkräm. Det blev fantastiskt gott och mitt största bekymmer är nog hur vi ska kunna lyckas ha några kvar för min fransman att avsmaka när han kommer till Stockholm för att fira nyår till nästa helg.

Läs om macarons på Wikipedia

Kolla in lyxmacarons på Ladurée

Ja just precis... det här med bombdåd

2007-12-07T18:19:00.000+01:00

Det finns ett väldigt bra inlägg om veckans bombdåd här i Paris på min kompisblogg Frenchly speaking:

http://franchement.wordpress.com/2007/12/06/det-har-med-bombdad/

Som sagt, jag blev inte heller drabbad :)

När ska aga bli olagligt i Frankrike?

2007-12-07T17:26:00.000+01:00

Härom veckan träffade jag en person som, för att fa sin hund att uppföra sig, slog den med kopplet. Det var väldigt otrevligt att se och genast gick tankarna till hennes barn, som jag vet vilka det är, och huruvida de blev likartat hanterade när de växte upp. Fast sen tänkte jag att de allra flesta nog ända beter sig annorlunda mot djur än sina egna barn (även om inte det gottgjorde hennes handlande mot hundstackarn).

Hur det ligger till med den saken här i Frankrike aktualiserades med en artikel i dagens 20 minutes där det star om en undersökning fran den franska organisationen Union des familles en Europe (Föreningen för familjer i Europa) som publicerades igar. Den visar att 87 procent av Frankrikes föräldrar säger sig ha gett sina barn smisk. 95 procent av de som deltog i undersökningen har nagon gang under sitt liv blivit bestraffade med smisk. Det skulle betyda, om urvalet är representerande, att hela franska befolkningen nagon gang fatt smisk. Urvalet sägs i alla fall vara representande för samtliga aldersgenerationer.

Undersökningen visar ocksa att örfilen blivit mindre vanlig. Hälften av franska mor- och farföräldrar har delat ut örfilar till sina barn medan endast en fjärdedel av dagens föräldrageneration gjort detsamma. Herregud: det finns alltsa föräldrar som slar sina barn till och med i ansiktet! Vidare skriver tidningen att gamla metoder är pa väg bort: bestraffning med kvast används inte längre, liksom uteblivna maltider och duschning i kallt vatten.

Som i manga andra sammanhang tas "de skandinaviska länderna" som praktexempel när artikeln i slutet nämner att kroppslig bestraffning är olagligt i dessa länder, liksom i Tyskland. Det nämns ocksa att Europaradet rekommenderat at sina medlemmar att följa dessa länders exempel. Kan det vara sa att det bara är en tidsfraga innan det faktiskt blir förbjudet även i Frankrike?

Artikeln pa franska: http://www.20minutes.fr/article/199399/France-Presque-tous-les-Francais-ont-ete-fesses.php

När fransmännen sjuknar in...

2007-12-05T21:21:00.000+01:00

Idag skriver tidningen Directsoir om att årets vinterkräksjuka sedan några veckor tillbaka härjar i Frankrike och att antalet smittade nu uppnått 332 av 100 000 invånare. Det innebär att sjukdomen nu klassas som en epidemi då den fastställda gränsen går vid 267. Tidningen skriver också att det på grund av vinterkräksjukans smittsamma karaktär är viktigt att tvätta händerna ofta, speciellt före måltiderna. Vidare berättas att det varje år dör 45 till 80 personer i Frankrike till följd av grava komplikationer i samband med sjukdomen, speciellt på grund av uttorkning.

Hygienråd återfinns inte bara i tidningarna utan också på arbetsplatserna där plakat sätts upp om hur man kan minimera risken för att drabbas av kräksjuka liksom influensa. Där står råd som, förutom att ofta tvätta händerna, hur man ska bete sig när man nyser och vad man kan lära ut till sina barn. Vaccinering mot influensa av de anställda verkar också relativt vanligt, iallafall på storföretag. Jag passade på med det härom veckan så jag hoppas kunna slippa en dryg veckas sängliggande i ett mörkt och kallt vinterparis. Återstår att se hur det blir med magsjukan, men rådet att tvätta händerna innan jag saucear (1) med brödet på min lunchtallrik kommer jag nog försöka följa ganska slaviskt.

1: Saucer är verbet som beskriver akten att med en avbruten bit bröd fånga upp såsen som finns kvar på ens tallrik innan en måltid avslutas. Mmm!

Glad första advent från Paris!

2007-12-02T18:58:00.001+01:00

JUL Nu har julmyset dragit igång hemma hos oss här i Paris. Elljusstaken, som mina föräldrar tog med när de kom på besök, har ställts upp på spiselkransen och glöggfrosandet har börjat.

För andra sverigesvultna svenskar i Paris kan jag rekommendera Ikeas mataffär med svenska produkter (finns på varje varuhus utanför kassan) där vi för att vara på den säkra sidan köpte pepparkakor och Blossa-glögg redan i oktober. Dessutom finns Affären i 9:e arrondissemanget som har elljusstakar, adventsljusstakar och inte minst sin alldeles egen glögg.

http://www.affarenparis.com/indexa.htm

Tryffelsvamp såld för 330 000 dollar

2007-12-02T17:18:00.000+01:00

NYHET Igår såldes en jättelik tryffelsvamp som vägde 1,5 kg på auktion i Macao i södra Kina. Exemplaret hittades förra månaden i Italien och tillhör arten vit tryffelsvamp.

Den dyrbara svampen presenterades på en silverbricka av en italiensk kock i sällskap av kinesiska mannekänger vid försäljningen på Grand Hôtel Lisboa i Macao.

- Jag kan berätta att det är handlar om mycket speciellt exemplar. Ofta har den här svamparten mer runda former. Den här har en form som påminner om en mänsklig hjärna (...) men den är vacker, mycket vacker, uttalade sig den italienska kocken Alfonso Iaccarrino som poserade inför kamerorna och som komponerat en meny med flera rätter baserade på vit tryffel för mottagningen som ordnades för detta tillfälle.

Mannen som köpte tryffeln är Stanley Ho, ägare till Hong Kongs kasinon. Auktionen ägde rum samtidigt i Macao, London och Florence.

Artikeln finns att läsa på franska i tidningen L'express:

http://www.lexpress.fr/info/infojour/reuters.asp?id=59134&1004

2007-12-02T16:17:00.000+01:00

Jag har placerat min blogg i Frankrike på bloggkartan.se

Tryffelsäsongen är här

2007-11-30T10:20:00.000+01:00

MAT Tjugofem kilo tryffel gick åt igår vid öppnandet av den traditionella tryffelmarknaden i Aups i Var-regionen, skriver idag Matinplus. Priserna varierade mellan 400 och 600 euros per kilo. Marknaden håller öppet fram till mars nästa år.

Läs mer om tryffelsvampen här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tryffel

På denna sajt finns bilder från marknaden på tryfflar och på tryffelsvin:
http://www.tourisme83.com/truffe.htm

Får det lov att vara en bit halvrå anklever?

2007-11-29T22:30:00.000+01:00

MAT Fransk ankleverpastej är för många en eftertraktad lyx. Fransmännen äter den gärna till vitt knusprigt rostat bröd och fikonmarmelad eller annan söt röra. Själv tycker jag nog att vanligt baguettebröd är godast till, där skorpan ger knusprigheten och mjukheten inuti brödet förenar sig väl med pastejen. Därtill är champagne aldrig fel men godast ändå ett sött vitt vin, exempelvis Monbazillac.

När jag idag kom ut från personalmatsalen på min nya arbetsplats, vid en av France telecoms många kontor i förorten, visade det sig att den lokala charkuterihandlaren ställt upp sitt stånd i entrén. Pastejer, patéer och lufttorkad korv i alla möjliga längder och tjocklekar lockade till försäljning. Därtill annonserade han tämligen snart att han i kylskåpet under disken även hade Foie gras mi-cuit, det vill säga ankleverpastej som inte blivit helt genomstekt. Denna specialitet menade han skulle vara ännu godare än vanlig ankleverpastej. Efter all foie gras som jag smakat sedan jag blev sambo med Frankrike kunde jag inte motstå denna frestelse utan köpte 84 gram för 8,80 euros, lagom smakbit till torsdagsförrätt för två.

Idén är som mycket annat: ju mindre tillagat, desto mer smak finns kvar. Liksom tonfiskkotlett som bäst äts något rå i mitten, vinner även ankleverpastejen på att vara på gränsen till genomstekt. Något mer utmanande är att den, trots vakuumförpackning, bör förvaras i mellan 0 och 3 grader celsius. Min räddning blev att kontorschefen råkade gå förbi just när denna detalj avhandlades och erbjöd mig plats i barkylskåpet på sitt klart flådiga kontorsrum. På så sätt klarade sig anklevern tills det var dags att åka hem för dagen.

Vi avnjöt de 84 grammen tillsammans med ett vitt sött vin, ett så kallat moelleux, från franska Landes som vi fyndat en låda av på helgens vinmässa här i Paris. Smaken var lika ljuvlig som ordinär anklever, men något mer fyllig och krämig, rekommenderas helt klart!

Strejken är över!

2007-11-23T17:39:00.000+01:00

Puh, äntligen! Idag verkar det som att trafiken är på väg till det normala. Pendeltågen i Paris har börjat gå igen och de flesta tunnelbanelinjer är normalt trafikerade. För mig personligen är det mycket välkommet för på tisdag ska jag börja pendla till ett nytt uppdrag ute till förorten en bit bortom Versailles-slottet. Och gissa om det hade blivit svårt att ta sig dit till fots....

Skymtas ljuset i tunnel(bana)n?

2007-11-22T14:50:00.000+01:00

NYHET Igår verkade fackföreningarna nöjda med diskussionerna, men att få ett avslut på strejken verkar svårt, konstaterar idag tidningen Metro.

En dags lyckade förhandlingar och allt går genast mycket bättre. Igår kväll uttryckte generalsekreteraren för fackföreningen CGT-Cheminot Didier Le Reste, som är en av nyckelpersonerna för strejken, sin belåtenhet: "Vi har vunnit en del" meddelade han innan han lade till "Jag uppmanar varken till att förlänga strejken eller att återgå till arbetet." I samma veva talade ett 50-tal löntagarföreningar över hela Frankrike för att strejken ska avslutas.

Detta bör innebära förbättrad SNCF trafik från och med imorgon. Anne-Marie Idrac, VD för företaget, deklararerade hon också att hon var nöjd och att hon vidtagit "direkta åtgärder" som kommer att bearbetas inom organisationen framöver. Ledningen för SNCF har enligt Anne-Marie Idrac bland annat lovat att ta i beaktning vissa bonusar för beräkning av pensionen, liksom även vissa försvårande samt särskilda yrkesomständigheter.

För RATP:s del tycks situationen mer komplicerad. Även om förhandlingarna verkar ha varit lyckade, hindrar det pressade läget fackföreningarna emellan trafiken från att återgå till det normala. Så parisarna lär få leva ännu några dagar i kaos.

RATP förser hela Paris region med kommula transporter som buss, spårvagn, pendeltåg och tunnelbana. SNCF är Frankrikes motsvarighet till SJ.

Är det slutet eller bara början?

2007-11-21T18:33:00.000+01:00

NYHET Efter en veckas strejk i det franska transportnätet trädde representanterna från de båda bolagen RATP och SNCF idag in i förhandlingar med facket om de omdebatterade pensionsavtalen. Känslan från fackets sida var att mötet inte gav så mycket resultat så frågan hur länge strejken kommer att fortsätta är ännu obesvarad.

Sedan åtta dagar tillbaka är transportmedlem såsom tåg, buss, tunnelbana och pendeltåg över hela Frankrike starkt begränsad eller obefintliga. Igenomsnitt 1 av 4 tunnelbanetåg går i det annars mycket hårt belastade nätet i Paris. Vagnarna avgår fyllda med tätt stående passagerare och irritationen bland resenärerna ökar för var dag som går. Biluthyrningsfirmor och taxibilar har full beläggning och antalet dagsuthyrningar av Paris hyrcyklar slår rekord. Sätten att ta sig till jobbet på rimlig tid är många.

Så var det idag äntligen dags för de officiella förhandlingarna att dra igång. "Vi har idag enats om en lista med ämnen att behandla." sa ledningen för RATP och konstaterade att stämningen under förhandlingen varit konstruktiv och att det inte finns någon anledning att fortsätta strejken. Men facket ville inte bemöta den åsikten utan skickade bollen vidare till styrelsen för de anställdas föreningen att besluta om imorgon bitti.

Rykten går att mötet blev lite försenat eftersom vissa parter kom för sent till följd av tunnelbanestrejken.

Ett andra förhandlingsmöte är planerat till måndagen den 26 november.

Artikeln för den som läser på franska:
http://www.lemonde.fr/web/article/0,1-0@2-3224,36-981037@51-973287,0.html

Paris katakomber stängt till februari 2008

2007-11-21T16:22:00.000+01:00

NYHET Den som önskar besöka Paris katakomber måste vänta till slutet på februari nästa år. Detta turistmål stängde i söndags då man över vintern planerar att utföra arbete för att förbättra säkerheten för besökarna. Brandvarnare och branddörrar ska sättas in och en nödutgång ska byggas. Det skriver idag Matinplus.

Katakomberna kom enligt wikipedia till under romartiden när man bröt kalksten i underjorden för husbyggnationer. På 1700-talet blev de till gravplatser då kyrkogårdarna blivit överfulla. Besökaren finner därför meter efter meter med prydligt uppradade benknotor och skallben. Det kan tyckas väl makabert för vissa medan andra tar chansen att studera hur det mänskliga skelettet tar sig ut. Det gjorde i alla fall jag.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Paris_katakomber

Strejken håller i sig men solen skiner i Paris

2007-11-15T13:58:00.000+01:00

Ännu en dag med bra promenadskor. Jag promenerade hem från triumfbågen igår kväll eftersom sexans tunnelbana bara gick en gång per trekvart. Imorse gick jag samma väg tillbaka (rakt mellan benen på eiffeltornet) för att ta ettan som gud ske lov rullar på rätt ok. Jag var inte ensam, men det är ju förståeligt när pendeltåget som också kör samma sträcka mellan triumbågen och la Défense knappt alls går.

Vincent som jobbar mitt i stan fick gå hela vägen till jobbet för det var knappt något tåg på hans linjer som gick. Det tog 1,5 timme.

Hyrcyklarna, som installerades här i Paris i våras, går i alla fall åt som smör i solsken. Jag har inte ens försökt få tag på en.
http://www.velib.paris.fr/

"I made it" i ena riktningen i alla fall

2007-11-14T14:20:00.000+01:00

För alla som undrar hur jag tog mig till jobbet i morse kan jag berätta att jag faktiskt på ett mirakulöst sätt kunde ta både sexans och ettans tunnelbana ända till la Défense där mitt kontor ligger. På morgonen gick ett av fem tåg på sexans linje och två av fem på ettans. Eftersom de allra flesta luttrade parisare planerat andra färdsätt var det inte så mycket folk. Jag fick till och med sittplats vilket hör till ovanligheten en vanlig dag.

Nu rapporteras ett tåg per tioende minut på ettans linje och nästan inga tåg alls på sexans. Läget lär förändras igen till kvällen så promenad hem är inte uteslutet. Vid förra strejken den 18 oktober gick jag både till och från jobbet vilket förvånande nog inte tog mer än 1,5 timme enkel riktning. Men oj, oj, vad jag hade ont i rumpmusklerna dagen därpå!

Imorgon är det cykel eller till fots som gäller

2007-11-13T22:53:00.000+01:00

NYHET Imorgon drar strejken för de kommunala transportbolagen RATP och SNCF igång för andra omgången nu i höst. Franska folket tar sig till jobbet på alla sätt utom tåg och buss. I Paris imorgon går bara var tionde buss och tunnelbana och ett par av pendeltågen inte alls, skriver dagens Metro Paris.

Lösningen för de flesta som jobbar i Parisregionen verkar handla om att antingen cykla, gå eller samåka i bil. Många som bor alltför långt bort tvingas att ta ut en ledig dag. Några få lyckliga kan ta med sig jobbet hem. För den som hjältemodigt ger sig iväg till jobbet är det inte ovanligt med mellan en och två timmars promenad, cykelfärd eller biltur i ena riktningen. En reläj förlängning av restid till och från jobbet är alltså att räkna med.

- Jag måste sova över hos mina föräldrar som bor närmare mitt jobb och sen ska jag samåka bil med en kollega, säger Mapie, 27 år.

Valentin och Jennifer, båda två studerande som bor långt ifrån universitet, tvingas ta bilen.

- Förra gången tog det två timmar att åka en sträcka som annars bara tar tre kvart.

En tunnelbanelinje kommer vara i bruk som vanligt och det är linje 14 som är förarlös vilket passar bra för Celine, 32 år:

- Precis som förra gången ska jag ta min cykel från Clichy till Saint-Lazare och sedan ta linje 14 som är automatisk. Eftersom jag inte är särskilt sportig är det lite jobbigt men det är bättre än att ta bilen och drivas till vansinne ute i trafiken.

Om du ska till Paris följ upp strejken här: http://www.ratp.fr/ Det finns stor risk för att den kommer att vara längre än onsdagen.

Marie-Antoinettes klocka återfunnen

2007-11-12T18:54:00.000+01:00

NYHET En klocka som tillhört Marie-Antoinette har återfunnits efter 24 år.

L.A. Mayer muséet i Jerusalem har nyligen återfått ett tiotal objekt som stals år 1984, däribland ett fickur i guld som Marie-Antoinette, drottning av Frankrike från 1774 till 1789, beställt från den franske urmakaren Abraham-Louis Breguet. Klockan är värderad till flera miljoner dollar, skriver tidningen Matinplus idag.

Bild på klockan samt en mer ingående beskrivning av dess funtionalitet och levnadsöde finns här, dock på franska (om jag hinner ska jag försöka översätta lite): http://www.worldtempus.com/wt/1/927

Kommentar: Det verkar som Matinplus uppgifter om att Marie-Antoinette var drottning fram till 1789 inte är helt korrekta, eftersom monarkin upplöstes något senare. Enligt http://sv.wikipedia.org/wiki/Franska_revolutionen skedde detta den 10 augusti 1792, ett drygt år innan hon blev avrättad. Tack för anmärkningen, Arnaud!

Eftermiddagsfika utan pärlsocker

2007-11-11T20:56:00.000+01:00

En svensk familj som nyligen var på besök konstaterade något besviket att det inte går att fika i Paris eftersom det inte finns några caféer som serverar både kaffe och bullar på samma gång. Det stämmer faktiskt rätt väl och har nog sin förklaring i att fransmän inte är så vana att inta någon som helst föda mellan två då lunchen avslutats och nio då middagen påbörjas. Hur som helst gjorde eftermiddagens bullbak idag, hemma hos några franska vänner till oss, stor succé.

Jag lägger upp receptet här så vet jag att jag har det även om inte "Rutiga kokboken" är med:

Deg för vetebullar:
100 g smör
5 dl mjölk
50 g jäst (köpes lättast på bageriet i Frankrike)
0,5 tsk salt
1,5 dl socker
1,5 liter mjöl

Fyllning:
smör, socker, kanel och mandelmassa (den som vet var man köper pärlsocker i Paris får gärna höra av sig)

Onämnda delar av bakningsteamet tillbringade mesta delen av tiden i soffan smuttandes på amaretto och spelandes Wii-spel såsom motsvarande Singstar. Bättre underhållning får man leta efter. :)

Ankleverpastej och camembert i skydd av tunnelbanebro

2007-11-11T19:52:00.000+01:00

MAT Utomhusmarknaderna i Paris är klart värda ett besök oavsett om kylskåpet gapar tomt eller ej.

Under sexans tunnelbanelinje som löper fritt i luften längs med boulevard de Grenelle är det varje söndag förmiddag utomhusmarknad. Hit kommer hundratals parisbor från 15:e och 7:e arrondissemanget för att fylla shoppingvagnen. Mat i första hand men även kläder, skor, kosmetika , blommor, möbler och köksutrustning finns till försäljning. När det gäller ingredienser till söndagsmiddagen (eller lunchen som för de flesta fransmän är huvudmålstiden) hittar man det mesta: frukt och grönt, nötter och marinerade oliver, fisk och skaldjur däribland ostron, kött inklusive filt och fågel mer eller mindre styckade och plockade. Självklart finns även franska specialiteter som gås- och ankleverpastej, lufttorkad skinka och korv samt även den mycket populära inälvskorven Andouillette (vars fräna doft är en prövning i sig...).

Ingen går väl till marknaden utan att göra ett stopp vid ostståndet. När man ser detta enorma exemplar Compté förstår man varför en bit Compté-ost alltid räcker så länge. Hur man än skär blir det alltid en jättestor bit! Det gör i för sig alls ingenting för en vällagrad Compté är enligt mitt tycke är en av de absolut godaste franska hårdostar som finns.

Juleljus på boulevard Haussman

2007-11-10T11:07:00.000+01:00

Julkommersen inleddes i torsdags kväll när julbelysningen på Galerie Lafayette tändes.
Mer än 3 300 kvadratmeter gula, blåa och röda lampor täcker fasaden på detta välbesökta lyxvaruhus i centrala Paris. Mönstret ändrar ständigt utseende genom att delar av det försvagas och förstärks med en imponerade variationsrikedom. (Jag stod länge och försökte komma underfund med hur.)

Skådespelerskan Mathilde Seigner var den som fick slå på strömbrytaren till denna magnifika ljuskreation som lockar många förbipasserande till att plocka fram kameran. Fyra skyltfönster innehåller dessutom traditionell julskyltningen med rörliga plyschdjur och ljud. Enligt tidningen Matinplus kommer varuhuset BHV att dra igång sin skandinaviskt inspirerade julskyltning idag medan Le Bon Marché väntar till den 17 november. För julstämning på Champs-Elysées måste man hålla ut till den 26 november.

Frankrike testar mobilbetalning

2007-11-09T14:46:00.000+01:00

NYHET Snart kan betalning med mobiltelefon bli verklighet i Frankrike. Det skriver idag tidningen Metro Paris. Flera av de stora franska mobiloperatörer i samarbete med bankerna lanserar "Payez mobile" (Betala mobilt), ett experiment for trådlös betalning med 1 000 testare.

Lösningen består av en mobiltelefon vars SIM-kort är integrerat med ett bankkort. Kunden betalar genom att föra mobiltelefonen över en betalterminal och ange en kod. Kommunikationen mellan telefonen och betalstationen sker genom så kallad NFC-teknik (near field communications) som är en radioteknik for korta avstånd.

Betalningsättet har redan gjort stor succé i Japan med mer än 30 miljoner användare. I Strasbourg har metoden redan testats med resultatet 68 procent av 300 testare tror att mobilen i kommer att bli deras främsta betalningsmedel.

I Sverige finns flera sätt att betala med mobilen men oftast små summor som buss- och parkeringsbiljett. Den svenska produkten betala.se tillåter både bank- och butiksbetalningar samt att skicka pengar till andra användare.

I Frankrike hanteras fortfarande en hel del betalningar kontant, särskilt som taxibilar och frisersalonger inte tar emot bankkort samt att många butiker har en gräns vid 15 euros för kortbetalning.

Kommentar: En pålitlig källa här i Paris menar att det finns frisersalonger som tar kort, så okej då, man ska i alla fall inte ta det för givet. Att taxibilar inte tar det verkar däremot vara en regel.