Fransmän och annonser

Idag när jag som vanligt surfade in på Le Monde, låg en helsidesannons som täckte upp hela övre delen av webbbrowsern. Överst kom tidningens logga med datum, ämnesområden osv. Därefter denna gigantiska annons som dessutom var animerad. Det tog mig ett tag att se att det var just en annons och ingen nyhet och jag fick då lov att skrolla ner en god tid för att kunna ta del av nyhetsrubrikerna.

Detta är inte första gången som jag ser en av Frankrikes största nyhetstidningar översvämmas av annonstrams. Härom dagen var hela sidan omgiven av små tecknade figurer på röd bakgrund. Det såg ut som jag surfade på en ren nöjessajt och det var en omöjlighet att få något som helst grafiskt sammanhang. Snacka om att sälja ut sig till max!

Kan det här verkligen vara särskilt smart utifrån ett kundperspektiv? Hos mig som läsare skapar det irritation och förvirring. Och annonsen i sig känns som en inkräktare till min personliga relation till Le Monde. Är det verkligen meningen att man ska tycka att nätupplagan av en morgontidning ska kännas råddig?

Det finns otvivelaktligen en gräns för hur mycket annonser en tidning kan publicera utan att tappa läsares förtroende och intresse. Men är denna gräns fast eller flytande? Hur såg det ut med annonser i dagstidningar för säg 30 år sedan? Kanske är det så att vi konsumenter är på väg att vänja oss och acceptera mer och mer reklaminslag. Kanske är det på den punkten längre gånget i Frankrike.