Pot de départ

I torsdags hade jag min pot de départ, dvs motsvarande avslutningsfika. Då fikatraditionerna ännu inte nått franskens land, är traditionen istället en sammankomst lunchtid där man tillsammans dricker en pot, alltså ett glas, typ en drink före lunchen, givetvis med diverse tilltugg, vilka kan vara mer eller mindre generösa beroende på hur länge man jobbat på stället. Chips och jordnötter funkar i nödfall, men jag kunde förstås inte låta bli att göra ett gäng tapenadcigarrer med chevresås och två sorters pajer som jag skar i små tilltuggsbitar. Det blev alldeles perfekt. Tapenadsnurrorna var mycket poppis även om de väckte en viss förvåning då de kanske hade väntat sig något mer typiskt svenskt (?).

Enligt mina tidigare erfarenheter förkommer ganska ofta att alkohol serveras under en pot. Allt från cider till rom, men det senare var kanske ett undantag då killen var på väg till Martinique. Min chef sa dock åt mig att inte ta med någon stark alkoholdryck. Med stark menades även vin, så jag handlade joser och svagcider, och glömde snart Beaujolain somlåg och väntade hemma i vinkällaren. Ryktet gör gällande att folk råkat illa ut efter att efteråt ha tagit bilen till eftermiddagsmötet i vilket fall företaget blivit ansvarigt för olyckan. Någon gång har jag sett i inbjudningsmejlet till en företagsfest förlagd till kvällen en vädjan till folk att inte ta bilen tillbaka hem efteråt. Jag har en viss känsla av att fransmän är lite mindre noggranna med att inte dricka om de har planer på att köra hem. Regeln är två glas vin. Då klarar man en kontroll. I Sverige brukar man nog tala om ett glas vin, men å andra sidan är franska vinglas mindre än svenska.

Nåväl, jag hade skickat ut en outlook-inbjudan till ett trettiotal personer. Tjugo till tjugofem dök. Till en pot de départ samlar folk ihop till en present. Inga företagspengar utan var och ens privata plånböcker! Det hade även skett nu. Jag fick ett halsband och ett boulespel för inomhusbruk. Min chef hade tänkt att ett riktigt boulespel skulle väga för tungt till flyget. Efter mitt deltagande i sommaren bouleturnering har jag blivit känd för att ständigt flytta den lilla bollen, le cochonnet, med mina klot. Detta trick är fullt tillåtet men ändå lite upprörande för motsatta laget om det leder till tvära kast i vem som leder. Hur som helst var nog boulespelet är nödvändig present och det blir en trevlig souvenir för mitt år på FT:s SI Client i Guyancourt.

Jag höll ett kort tacktal där jag försökte överrösta någon som inte hade fattat att man skulle hålla klaffen en liten stund och sedan sjöng jag en snapssång på allmän begäran. Det blev stor succé. Jag kände mig djupt rörd av allas visade uppskattning och de fina presenterna. France telecom är ett företag där man lätt blir en del av gänget och där personlig kontakt skattas högt. Min chef såg till och med smått tårögd ut när vi skulle ta avsked i går kväll. Det var för mig över förväntan efter 11 månader långt uppdrag.